START

FOTO: NIKLAS PALMKLINT
FOTO: EERO HANNUKAINEN
FOTO: ANNA-LENA AHLSTRÖM
FOTO 51 FOTO: ELIOT ELIOT
FOTO 51 FOTO: ELIOT ELIOT
FOTO 51 FOTO: ELIOT ELIOT
FOTO 51 FOTO: ELIOT ELIOT

EN STJÄRT PÅ HIMLEN

LIVLÄKARENS BESÖK - FOTO: PETRA HELLBERG

FOTO: KARL NORDLUND
ALLA DAGAR ALLA NÄTTER - FOTO: KAROLINA HENKE
FOTO: MATTIAS RUDH
KARL GERHARD - FOTO: PETRA HELLBERG
KARL GERHARD - FOTO: PETRA HELLBERG
FOTO: JONAS NYBERG
ANSIKTET MOT ANSIKTET - FOTO: OLLE MARKENSTEN
NÄR SUGFISKAR KROCKAR - FOTO: MAREK S WIESER

JULKONSERT 14 OCH 15 DECEMBER

Närmast blir det julkonsert den 14 och 15 december. Brassmusiker och slagverkare ur Norrlandsoperans Symfoniorkester skapar tillsammans med skådespelerskan Cecilia Frode julstämning som inte går ta miste på.
VÄLKOMMNA!
MER INFO

MEDVERKANDE
Cecilia Frode berättare, text, manus, regi och konstnärligt ansvarig
Daniel Stighäll trombon, dragtrumpet och konstnärligt ansvarig
Anna Maria Friman Henriksen röst
John Potter röst
Lene Langballe sinka, blockflöjter

Ensemble Mare Balticum:
Ute Goedecke sång, blockflöjt, gotisk harpa och skalmeja
Tommy Johansson luta
Dario Losciale viola da gamba
Per Mattsson violin, viola da braccio
Fredrik Persson dulcian, skalmeja
Stefan Wikström trombon, dragtrumpet

Föreställningen är en produktion från Musik i Syd, med Jesper Hamilton som producent och konstnärligt ansvarig.

RECENSIONER

BAROMETERN

Barfota prästinna ber bön om kärlek
Vi sitter på Kalmar Teater. Men det känns nästan som i kyrkan. I det kala, mörka scenrummet brinner ett ljus, i en glob till ljusbärare, såna som brukar stå i kyrkorna. Andakten/Föreställningen kan börja.
Total tystnad råder, när de tio musikerna, klädda i svart-vitt, långsamt kommer in på scenen, en efter en stannar upp vid ljusbäraren och tänder var sitt ljus innan de tar plats vid sina instrument och börjar spela.
Så tystnar musiken och Cecilia Frode gör entré. Likt en barfota prästinna i blågul Sverigedräkt talar hon till ”församlingen”. Det är en vardaglig, existentiell betraktelse, där hon visar sitt nakna jag och öppnar sitt hjärta för oss. Träffsäkert och obönhörligt låter hon oss därmed få syn på oss själva med alla våra tillkortakommanden, vår ängslan, trötthet, vilsenhet
och längtan.
Med total närvaro och sin speciella utstrålning av både styrka och skörhet framför hon en egen monolog. Det är en mörk, tät och mångbottnad text, fylld av underfundig humor, överraskande, drastiska vändningar. Hon funderar, resonerar och berättar om allt mellan himmel och jord, smått som stort i en salig blandning – kaffebröd, ensamhet, Gud som hon inte
tror på och jämför med en gammal sträng släkting som säger att man inte duger som man är, den absurda överkonsumtionen som får oss att tro att vi
blir lyckliga om vi bara köper ”den rätta” sängen, hur hon ska orka i morgon, om alla osedda barn, om hon borde skaffa hund… Det är som att höra en del av sitt eget inre, ständigt pågående mummel.
Och hon dansar, som hon dansar! En förföriskt vacker folkdans till musikernas virtuosa toner.
Cecilia Frodes tänkvärda ord, vävs samman med månghundraårig, förtrollande musik och sång av de båda skickliga ensemblerna. Anna Maria Frimans rena och klara röst låter nästan änglalik. Musiken ger ett
tidlöst perspektiv åt Cecilia Frodes ord och öppnar nya dimensioner. Från det blå skåpet, forna tiders finskåp, hörs trots allt ett tröstens ord till vilsna
nutidsmänniskor.
Tina Jeppsson/Barometern Plus

SMÅLANDSPOSTEN


Cecilia Frode anropar världen

”Från det blå skåpet” heter föreställningen med Cecilia Frode tillsammans med tio musiker från kvartetten Serikon och Ensemble Mare Balticum. Frode blickar ut över samtiden och knyter samman den med vår dåtid ackompanjerad av toner från medeltiden.

Tio frackklädda musiker går ut på scen. En efter en tänder de andäktigt varsitt ljus och placerar i ett ljusträd. Sist kommer Cecilia Frode. Hon har skrivit manus och text till det som skall komma att bli en bön för vår samtid. Ett ”frodeianskt” evangelium för alla förvirrade, trötta och rädda själar. För människorna. Alltså för du och jag. Hon bär en slags Sverigedräkt som en symbol för rötter, historia, icke-historia, förfrämligande och rädsla.
Sedan börjar förbönen. Cecilia Frode läser berättelser, för monologer, reflekterar och åker bergoch dalbana i tankelooper. Om vår tids jakt på status och pengar, om vår tids rädsla för varandra, om vår tids trötthet. Om hur vi försöker skapa mening och hur det känns när vi känner meningslöshet. Med varm humor och ett öppet sinne lyfter hon fram människans alla små skrymslen och vrår av ensamhet, mörker, ångest och undran över detta liv. Våndor vi alla bär på, men kanske ogärna tittar närmare på.
Mellan texterna spelar två orkestrar, som här slagits samman till en, gamla melodier och verk från olika kulturer. På instrument som vallhorn, medeltida dragtrumpet, hardingfela, harpa, luta, renässanstrombon för att bara nämna några. Tillsammans med Frodes texter blir det en fin påminnelse om historien och hur vi är den del av den.
Föreställningen är en lågmäld, allvarsam och närmast sakral upplevelse. Den avslutas med att Frode läser sitt eget evangelium som avslutas med de förtröstansfulla raderna: ” Var aktsam och försök vara nöjd”. Enkla uppmaningar, men väl så svåra för människan i dag.

MUSIKTEATER
”Från det blå skåpet” Medverkande: Cecilia Frode tillsammans med Serikon och Ensemble Mare Balticum.

Växjö teater Publik: Cirka 60 sålda biljetter. Bäst: Det modiga manuset som vågar dröja sig kvar vid allvaret.

Sämst: Att jag gick därifrån med samma existentiella ångest som innan.

JANNA LI HOLMBERG/SMÅLANDSPOSTEN

YSTADS ALLEHANDA


Utlämnande allvar i existentiella funderingar

En bön i tiden, har Cecilia Frode beskrivit sin nya föreställning ”Från det blå skåpet”. Kulturjournalisten Martin Lagerholm var på premiären för att finna svaret på vad för sorts bön det handlar om.
Musikpoetiska föreställningar, där det fritt reflekteras över livet och döden och allt däremellan till liveframförd musik, är en lika inbjudande som svårbemästrad konstform. Jacques Werup hör till det fåtal som behärskade genren till fullo, där han i olika konstellationer (bland andra med Sinfonietta Syd och Rolf Sersam) intog både platsens ande och en hungrande publik med bevarad integritet.

När skådespelaren Cecilia Frode iklädd svensk folkdräkt äntrar Kulturkvarterets stora scen i Kristianstad, och allmänt tycker att ”det är onaturligt att som vuxen vara obekymrad”, låter det måhända som ett inslag i någon gängse standupshow. Men innan dess har såväl hon som de tio musikerna i de båda meriterade ensemblerna för tidig musik, Serikon och Mare Balticum, inlett urpremiären på den halvannan timme långa konsertföreställningen ”Från det blå skåpet” genom att i liturgisk långsamhet och koncentration tända var sitt ljus i en väldig och vackert smidd ljusstake på scenen. Musiken som spelas under kvällen är huvudsakligen från kontinental och skandinavisk medeltid, och exekveras med förtätning och en utsökt musikalisk uppförandepraxis på historiska instrument.
Frode har som skådespelare en märklig och liksom underliggande ironisk eller illfundig anstrykning som stundom är så subtil att jag länge undrat om hon är fullt medveten om den själv, eller om den ens är ironisk. Personligen är jag väldigt förtjust i det där uttrycket; det skapar en spännande osäkerhet hos åskådaren som i sina bästa stunder breddar och fördjupar en skenbart glasklar scen eller situation. När hon alltså i den här föreställningen pendlar mellan att försjunka i naturlyriska betraktelser, fundera på om hon skulle skaffa hund nu när hon ändå inte tror på Gud, eller rekapitulerar några huvudlinjer i den svenska folkdräktens historia, och dessutom får för sig att karakterisera hela föreställningen som ”en sorts bön i tiden”, ja, då är det i mina ögon och öron Frode rakt av.

Men är det satir eller allvar? Menar hon vad säger eller prövar hon oss? Ja, förmodligen utesluter det ena inte det andra. Men jo, hon är nog alldeles ärlig där hon står, det skvallrar det utlämnande allvaret tillräckligt ofta om i de existentiella funderingarna om vad vi gör och inte gör med våra liv. Frode må vara en gudlös böneförrättare, men hennes sekulära andlighet och infallsrika tankar om våra hemliga eller dåraktiga drömmar och våra tillkortakommanden som medmänniskor bär den här kvällen lika långt som Guillaume Dufays eller Michael Prætorius eteriska tonsättningar från scenkanten.

MUSIKTEATER
”Från det blå skåpet” Manus & regi: Cecilia Frode På scen: Cecilia Frode tillsammans med Ensemble Mare Balticum och Daniel Stighäll med flera.

Premiär på Kristianstad Kulturkvarter 27/9. Ges även på Ystads Teater fredag 29/9.
MARTIN LAGERHOLM/YSTADS ALLEHANDA

Foto: Tor Raswill

FRÅN DET BLÅ SKÅPET

Cecilia om ” Från det blå skåpet ”
” Från det blå skåpet ” är ett musik-poetiskt tidsdokument från mina ögon. Med hjälp av musiken försöker jag åstadkomma ett ingenmansland där det blir tydligt att ” Från det blå skåpet ” angår oss alla oavsett förutsättningar eller omständigheter.
Jag tror många stundom känner sig totalt maktlösa och orkeslösa inför tidens framfart och valmöjligheter. Frustrationen över att känna sig dum och dålig för att man inte förmår eller förstår.
Min text är en bön och ett skrik på hjälp , ” – jag vill inte ha fler uppgraderingar, jag vill inte ha fler valmöjligheter, jag vill inte vara medlem överallt!!!!! …….det räcker, det räcker , det räcker !!!! ”
Manuset är också skrivet av den sorg jag känner av att dom människor som påverkat mig och inspirerat mig under min barndom och uppväxt gått ur tiden alldeles plötsligt.
Det är en hänsynslös tid vi lever i tycker jag och vi får inte bli rädda! Vi får inte backa! då har det onda vunnit! ….men kanske många av oss inte orkar, man orkar inte hur mycket som helst och ” Från det blå skåpet ” är en bön till oss, för oss i denna tid som vibrerar.
Klangerna från den väldigt gamla musiken som Daniel Stighäl valt, skapar det utrymme för eftertanke som min text kräver. Musikens tidlöshet och Textens anspråk krockar så fint tillsammans precis som jag tänkt mig.
Det är sorg , det är svärta och en liten dos humor. Det finns humor i nästan allt vill jag påstå, så länge man orkar distansera sig från verkligheten och kan skratta åt sig själv och människans litenhet.

Varför titeln ” Från det blå skåpet ” ?
Det blå skåpet var finskåpet, förr i tiden! Det blå färgämnet berlinerblått var dyrt. Hade man en blåmålad möbel under sekelskiftet 1800 -talet så var det mycket fint och exklusivt. Hade man då ”skitit i det blå skåpet”, ja då hade man verkligen gjort något väldigt dumt och avslöjat sig.
Men dom riktigt vackra skåpen har revor och repor. Jag står med hjärtat i handen och delar med mig från mitt själsliga finskåp. Det är exklusivt och fyllt med värme och förundran till oss här på jorden.
/ Cecilia Frode , manus, regi och konstnärligt ansvarig

Daniel om musiken till ” Från det blå skåpet ”
Musikvalet till vår föreställning ”Från det blå skåpet” är gjort utifrån en strävan efter tidlöshet och frihet från fördomar – musiken vi framför är så pass gammal att de flesta av oss inte förknippar den med några normer eller lagar – den ska fungera som ett klangligt utrymme till eftertanke, för att kunna ta till sig och reflektera över Cecilias text.
Musik är luft som vibrerar och är vi på samma frekvens kan vi vibrera med den.
För mig, som mestadels framför denna typ av musik, spelar det ingen roll när eller var musiken kommer från, den kan alltjämt vara märklig, magisk och ge starka upplevelser, om vi låter oss vibrera med den.
/ Daniel Stighäll , musikaliskt ansvarig

27 sept – Kristianstad, Kulturkvarteret Stora salen 19.00
BILJETTER


28 sept – Halmstad teater 19.00
BILJETTER


29 sept – Ystad teater 19.00
BILJETTER


30 sept – Malmö Palladium 16.00
BILJETTER


29 nov – Falkenberg, Falkhallen 19.00
BILJETTER


30 nov – Växjö teater 19.00
BILJETTER


1 dec – Kalmar teater 19.00
BILJETTER

FOTOGRAFI 51

AV ANNA ZIEGLER REGI ELISABET KLASON
MED CECILIA FRODE, ANTON HÄGGBLOM, ADAM RANDLE, ANDERS BERG, JONAS KRUSE SAMT OSCAR TÖRINGE
West End-succé med Cecilia Frode i huvudrollen I en mansdominerad värld sätter Rosalind sitt liv på spel för vetenskapen.
Vad är viktigast; ära och berömmelse, äkta kärlek eller sökandet efter sanning?
Möt Rosalind Franklin (Cecilia Frode) – kvinnan som avslöjade DNAs gåta men som snuvades på Nobelpriset – en riktigt spännande berättelse baserad på verkliga händelser – en historia om kärlek, svek och brustna drömmar.
Fotografi 51 gjorde stor succé i Londons West End med Nicole Kidman i huvudrollen. Parallellt med Playhouse Sverigepremiär får den även premiär på Broadway.

Spelas på svenska
Längd: Ca 95 minuter
Premiär: 22 februari 2017
Läs mer och boka på: playhouseteater.se

RECENSIONER
”Frode utsökt när labbet blir en stridszon”
svd.se: LÄS RECENSION

”Rakryggad Cecilia Frode. Patriarkatets behärskade utforskare.”
dn.se: LÄS RECENSION

Fler recensioner:

teaterstockhom.se: LÄS RECENSION
pascen.se: LÄS RECENSION


 


 

TURNÉ – EN STJÄRT PÅ HIMLEN

Cecilia är ute i landet även under 2017 med sin mindre version av ”En stjärt på himlen”.

26 Mars – Söderhamn , Söderhamns teatern kl 19.00
2 April Nora – Nora Biografteater kl 16.00

Skådespelare: Cecilia Frode
Piano: Lennart Simonsson / Micke Skoglund
Föreställningens längd: Ca 1 tim och 40 min, inkl paus
Idé / Manus: Cecilia Frode
Formgivning: Malou Holm
Foto: Simon Cederquist / Mats Bäcker
LÄS OM FÖRESTÄLLNINGEN

TIDIGARE NYHETER

videobild_angelaaward

ANGELA AWARD TILL CECILIA FRODE

Cecilia Frode tilldelades en Angela Award för rollen som Yessica i Stockholm Stories under Filmfestivalen i Kilkenny.


LIVLÄKARENS BESÖK

Cecilia Spelar nu i Livläkares besök på Stockholms stadsteater
i regi av Johanna Garpe.

Livläkarens besök är en sann historia om förbjuden kärlek och brytningspunkten mellan den gamla och den nya tiden. Per Olov Enquists mästerverk ges här för första gången som teater i dramatisering av Johanna Garpe och Erik Norberg.
LÄS MER
LÄS RECENSION I DN


ALLA DAGAR, ALLA NÄTTER

Cecilia är nu aktuell i ”Alla dagar, alla nätter” på Kulturhuset Stadsteatern. Manus och regi: Margareta Garpe. Alla dagar alla nätter är en föreställning om de relationer som uppstår i det vi kallar ”familj”. Margareta Garpe har tidigare utforskat sin samtidshistoria på Stockholms stadsteater i klassiker som Jösses Flickor, Limbo och nu senast Hjärtats dubbla slag.

”Cecilia Frode är helt makalös … Det är ett helt underbart porträtt” – DN

LÄS MER