DET BLÅ SKÅPET

Cecilia om ” Från det blå skåpet ”
” Från det blå skåpet ” är ett musik-poetiskt tidsdokument från mina ögon. Med hjälp av musiken försöker jag åstadkomma ett ingenmansland där det blir tydligt att ” Från det blå skåpet ” angår oss alla oavsett förutsättningar eller omständigheter.
Jag tror många stundom känner sig totalt maktlösa och orkeslösa inför tidens framfart och valmöjligheter. Frustrationen över att känna sig dum och dålig för att man inte förmår eller förstår.
Min text är en bön och ett skrik på hjälp , ” – jag vill inte ha fler uppgraderingar, jag vill inte ha fler valmöjligheter, jag vill inte vara medlem överallt!!!!! …….det räcker, det räcker , det räcker !!!! ”
Manuset är också skrivet av den sorg jag känner av att dom människor som påverkat mig och inspirerat mig under min barndom och uppväxt gått ur tiden alldeles plötsligt.
Det är en hänsynslös tid vi lever i tycker jag och vi får inte bli rädda! Vi får inte backa! då har det onda vunnit! ….men kanske många av oss inte orkar, man orkar inte hur mycket som helst och ” Från det blå skåpet ” är en bön till oss, för oss i denna tid som vibrerar.
Klangerna från den väldigt gamla musiken som Daniel Stighäl valt, skapar det utrymme för eftertanke som min text kräver. Musikens tidlöshet och Textens anspråk krockar så fint tillsammans precis som jag tänkt mig.
Det är sorg , det är svärta och en liten dos humor. Det finns humor i nästan allt vill jag påstå, så länge man orkar distansera sig från verkligheten och kan skratta åt sig själv och människans litenhet.

Varför titeln ” Från det blå skåpet ” ?
Det blå skåpet var finskåpet, förr i tiden! Det blå färgämnet berlinerblått var dyrt. Hade man en blåmålad möbel under sekelskiftet 1800 -talet så var det mycket fint och exklusivt. Hade man då ”skitit i det blå skåpet”, ja då hade man verkligen gjort något väldigt dumt och avslöjat sig.
Men dom riktigt vackra skåpen har revor och repor. Jag står med hjärtat i handen och delar med mig från mitt själsliga finskåp. Det är exklusivt och fyllt med värme och förundran till oss här på jorden.
/ Cecilia Frode , manus, regi och konstnärligt ansvarig

Daniel om musiken till ” Från det blå skåpet ”
Musikvalet till vår föreställning ”Från det blå skåpet” är gjort utifrån en strävan efter tidlöshet och frihet från fördomar – musiken vi framför är så pass gammal att de flesta av oss inte förknippar den med några normer eller lagar – den ska fungera som ett klangligt utrymme till eftertanke, för att kunna ta till sig och reflektera över Cecilias text.
Musik är luft som vibrerar och är vi på samma frekvens kan vi vibrera med den.
För mig, som mestadels framför denna typ av musik, spelar det ingen roll när eller var musiken kommer från, den kan alltjämt vara märklig, magisk och ge starka upplevelser, om vi låter oss vibrera med den.
/ Daniel Stighäll , musikaliskt ansvarig

RECENSIONER (Klicka för att läsa)

Barfota prästinna ber bön om kärlek

? Barometern Plus. 2017-12-02 12:53
Tina Jeppsson
Vi sitter på Kalmar Teater. Men det känns nästan som
i kyrkan. I det kala, mörka scenrummet brinner ett ljus,
i en glob till ljusbärare, såna som brukar stå i
kyrkorna. Andakten/Föreställningen kan börja.
Total tystnad råder, när de tio musikerna, klädda i
svart-vitt, långsamt kommer in på scenen, en efter en
stannar upp vid ljusbäraren och tänder var sitt ljus
innan de tar plats vid sina instrument och börjar spela.
Så tystnar musiken och Cecilia Frode gör entré. Likt en
barfota prästinna i blågul Sverigedräkt talar hon till
“församlingen”. Det är en vardaglig, existentiell
betraktelse, där hon visar sitt nakna jag och öppnar sitt
hjärta för oss. Träffsäkert och obönhörligt låter hon
oss därmed få syn på oss själva med alla våra
tillkortakommanden, vår ängslan, trötthet, vilsenhet
och längtan.
Med total närvaro och sin speciella utstrålning av både
styrka och skörhet framför hon en egen monolog. Det
är en mörk, tät och mångbottnad text, fylld av
underfundig humor, överraskande, drastiska
vändningar. Hon funderar, resonerar och berättar om
allt mellan himmel och jord, smått som stort i en salig
blandning – kaffebröd, ensamhet, Gud som hon inte
tror på och jämför med en gammal sträng släkting
som säger att man inte duger som man är, den
absurda överkonsumtionen som får oss att tro att vi
blir lyckliga om vi bara köper “den rätta” sängen, hur
hon ska orka i morgon, om alla osedda barn, om hon
borde skaffa hund… Det är som att höra en del av sitt
eget inre, ständigt pågående mummel.
Och hon dansar, som hon dansar! En förföriskt vacker
folkdans till musikernas virtuosa toner.
Cecilia Frodes tänkvärda ord, vävs samman med
månghundraårig, förtrollande musik och sång av de
båda skickliga ensemblerna. Anna Maria Frimans rena
och klara röst låter nästan änglalik. Musiken ger ett
tidlöst perspektiv åt Cecilia Frodes ord och öppnar nya
dimensioner. Från det blå skåpet, forna tiders finskåp,
hörs trots allt ett tröstens ord till vilsna
nutidsmänniskor.
© Barometern Plus

Cecilia Frode anropar världen

Smålandsposten. 2017-12-01
JANNA LI HOLMBERG
“Från det blå skåpet” heter föreställningen med Cecilia
Frode tillsammans med tio musiker från kvartetten
Serikon och Ensemble Mare Balticum. Frode blickar ut
över samtiden och knyter samman den med vår dåtid
ackompanjerad av toner från medeltiden.
Tio frackklädda musiker
går ut på scen. En efter en tänder de andäktigt varsitt
ljus och placerar i ett ljusträd. Sist kommer Cecilia
Frode. Hon har skrivit manus och text till det som skall
komma att bli en bön för vår samtid. Ett “frodeianskt”
evangelium för alla förvirrade, trötta och rädda själar.
För människorna. Alltså för du och jag. Hon bär en
slags Sverigedräkt som en symbol för rötter, historia,
icke-historia, förfrämligande och rädsla.
Sedan börjar förbönen. Cecilia Frode läser berättelser,
för monologer, reflekterar och åker bergoch dalbana i
tankelooper. Om vår tids jakt på status och pengar, om
vår tids rädsla för varandra, om vår tids trötthet. Om
hur vi försöker skapa mening och hur det känns när vi
känner meningslöshet. Med varm humor och ett öppet
sinne lyfter hon fram människans alla små skrymslen
och vrår av ensamhet, mörker, ångest och undran över
detta liv. Våndor vi alla bär på, men kanske ogärna
tittar närmare på.
Mellan texterna spelar två orkestrar, som här slagits
samman till en, gamla melodier och verk från olika
kulturer. På instrument som vallhorn, medeltida
dragtrumpet, hardingfela, harpa, luta,
renässanstrombon för att bara nämna några.
Tillsammans med Frodes texter blir det en fin
påminnelse om historien och hur vi är den del av den.
Föreställningen är en lågmäld, allvarsam och närmast
sakral upplevelse. Den avslutas med att Frode läser sitt
eget evangelium som avslutas med de förtröstansfulla
raderna: ” Var aktsam och försök vara nöjd”. Enkla
uppmaningar, men väl så svåra för människan i dag.
MUSIKTEATER
“Från det blå skåpet” Medverkande: Cecilia Frode
tillsammans med Serikon och Ensemble Mare
Balticum.
Bäst: Det modiga manuset som vågar dröja sig kvar vid allvaret.
Sämst: Att jag gick därifrån med samma existentiella
ångest som innan.
© Smålandsposten eller artikelförfattaren. Utgivare: Magnus
Karlsson. Databasens namn: Magnus Karlsson / Smålandsposten /
retriever-info.com
Alla artiklar är skyddade av upphovsrättslagen. Artiklar får ej
distribueras utanför den egna organisationen utan godkännande från
Retriever eller den enskilde utgivaren.
Läs hela artikeln på http://ret.nu/Q1Ef24ZA

Utlämnande allvar i existentiella funderingar

Ystads Allehanda. 2017-09-29
MARTIN LAGERHOLM
En bön i tiden, har Cecilia Frode beskrivit sin nya
föreställning “Från det blå skåpet”. Kulturjournalisten
Martin Lagerholm var på premiären för att finna svaret
på vad för sorts bön det handlar om.
Musikpoetiska föreställningar, där det fritt reflekteras
över livet och döden och allt däremellan till
liveframförd musik, är en lika inbjudande som
svårbemästrad konstform. Jacques Werup hör till det
fåtal som behärskade genren till fullo, där han i olika
konstellationer (bland andra med Sinfonietta Syd och
Rolf Sersam) intog både platsens ande och en
hungrande publik med bevarad integritet.
När skådespelaren Cecilia Frode iklädd svensk
folkdräkt äntrar Kulturkvarterets stora scen i
Kristianstad, och allmänt tycker att “det är onaturligt
att som vuxen vara obekymrad”, låter det måhända
som ett inslag i någon gängse standupshow. Men
innan dess har såväl hon som de tio musikerna i de
båda meriterade ensemblerna för tidig musik, Serikon
och Mare Balticum, inlett urpremiären på den
halvannan timme långa konsertföreställningen “Från
det blå skåpet” genom att i liturgisk långsamhet och
koncentration tända var sitt ljus i en väldig och vackert
smidd ljusstake på scenen. Musiken som spelas under
kvällen är huvudsakligen från kontinental och
skandinavisk medeltid, och exekveras med förtätning
och en utsökt musikalisk uppförandepraxis på
historiska instrument.
Frode har som skådespelare en märklig och liksom
underliggande ironisk eller illfundig anstrykning som
stundom är så subtil att jag länge undrat om hon är
fullt medveten om den själv, eller om den ens är
ironisk. Personligen är jag väldigt förtjust i det där
uttrycket; det skapar en spännande osäkerhet hos
åskådaren som i sina bästa stunder breddar och
fördjupar en skenbart glasklar scen eller situation. När
hon alltså i den här föreställningen pendlar mellan att
försjunka i naturlyriska betraktelser, fundera på om
hon skulle skaffa hund nu när hon ändå inte tror på
Gud, eller rekapitulerar några huvudlinjer i den svenska
folkdräktens historia, och dessutom får för sig att
karakterisera hela föreställningen som “en sorts bön i
tiden”, ja, då är det i mina ögon och öron Frode rakt av.
Men är det satir eller allvar? Menar hon vad säger eller
prövar hon oss? Ja, förmodligen utesluter det ena inte
det andra. Men jo, hon är nog alldeles ärlig där hon
står, det skvallrar det utlämnande allvaret tillräckligt
ofta om i de existentiella funderingarna om vad vi gör
och inte gör med våra liv. Frode må vara en gudlös
böneförrättare, men hennes sekulära andlighet och
infallsrika tankar om våra hemliga eller dåraktiga
drömmar och våra tillkortakommanden som
medmänniskor bär den här kvällen lika långt som
Guillaume Dufays eller Michael Prætorius eteriska
tonsättningar från scenkanten.
MUSIKTEATER
“Från det blå skåpet” Manus & regi: Cecilia Frode
På scen: Cecilia Frode tillsammans med Ensemble Mare
Balticum och Daniel Stighäll med flera.
Premiär på Kristianstad Kulturkvarter 27/9. Ges även
på Ystads Teater fredag 29/9.
© Ystads Allehanda eller artikelförfattaren. Utgivare: Tina Sayed
Nestius. Databasens namn: Tina Sayed Nestius / Ystads Allehanda /
retriever-info.com
Alla artiklar är skyddade av upphovsrättslagen. Artiklar får ej
distribueras utanför den egna organisationen utan godkännande från
Retriever eller den enskilde utgivaren.
Läs hela artikeln på http://ret.nu/GsG5R3eO