I En stjärt på himlen är det en ”vuxen” karaktär som brottas med sin ensamhet och längtan efter tillhörighet. En vuxen rädd karaktär som vet och kan allt. En person som rest över hela jorden eller i allafall varit i Spanien som talar om för oss hur saker ligger till, som snor in sig i sitt eget resonemang och blir alldeles ljuvligt inkonsekvent och opålitlig. Det är inget illa menat, det är så här vi är … alla utom jag så klart!

Mycket musik där Cecilia själv sjunger alldeles för stora sånger men som fyller hela rummet med längtan och värme och glädje.
Filosofiska betraktelser bjuder in till en härlig oförutsägbar upplevelse. Vi kommer nära oss själva på ett roligt och befriande sätt.

Vi blir aldrig vuxna……Tack å lov!!